Dagarna springer förbi och det är snart hela tre veckor sedan jag tävlade på EM. Kan ännu känna mig tom när jag tänker tillbaka, orättvisa är nog ett bra sammanfattande ord.
Men jag har kört igång igen, har fått fantastisk feedback och detta inlägg är just till er som har hört av sig. Människan behöver uppmuntran och kärlek. Det har ni lyckas bra med, jag är glad över att det finns så fina människor som stöttar en, finns vid en sida och som påminner en vad ens högsta dröm är, OS. En hälsning, liten som stor, får mig att kämpa vidare i de lägen som behövs. Jag älskar tyngdlyftning, på ett absolut grundmurat sätt. Och det påminner ni mig när det behövs. Jag är tacksam för att ni finns. Fortsätt att heja, trösta, gratulera eller vad som faller er in i, allt är betydelsefullt i en elitsatsning. Kärlek till er alla!
Foto: Deca Text & Bild
Carita Thorén 
Att älska en sport ska inte behöva göra ont i hjärta och själ. De är ju nått som är på tok fel om man ska känna så. Visst kan man känna sig tom om man är missnöjd med resultat eller ens prestation. Stf måste ju göra nått åt de här du som elittlyftare ska ju inte behöva kämpa i motvind.
Hoppas att vindarna vänder och du kommer att ha ork och vilja att satsa vidare på sporten som vi många älskar. ❤