Ryck, ryck, älskade ryck, jag älskar dig. 

Redan från början har jag haft en bra relation med mina ryck. Jag gillar VERKLIGEN tyngdlyftning och allt vad det innebär, men jag älskar rycken. 

Det är många olika delar som måste falla på sin plats för att man skall kunna genomföra ett bra ryck. Ryck är explosivt, kräver stabilitet, rörlighet, smidighet och koordination. Det är många som behöver låta det ta tid innan man kan få till ett bra ryck, vilket är tjusningen i det hela. Ryck innebär att man har ett brett grepp på stången mellan händerna, sedan ska man i en kontinuerlig rörelse få upp stången på raka armar med hjälp av ett sitt. Det går ofantligt fort och kräver en hel del styrka och tajming.

Ryck innefattar så mycket känsla (i alla fall för min del) och det känns helt magiskt när man har rätt tajming, en tung vikt blir så lätt. Kan rycka om och om igen, och det blir aldrig tråkigt.

Mina ryck-tips till er:

*Undvik att rulla in stången till smalbenen innan du skall rycka utan låt stången vara still och ställ dig sedan rätt.

*Börja gärna från hängande position och försök hitta positionerna därifrån

*Ju djupare du är i ett rycksitt desto bättre. Träna rörligheten i ytterlägerna, dvs att gå ned i djupa sitt (ryck-knäböj är bra).

*Dela in rycken i olika moment. Exempelvis ryck från över knä, ryck från under knä (både från bockar eller hängande).

*Bli klar i kroppen innan du går under till ett sitt!

*Trycket på hela foten!

*Stången skall alltid vara nära kroppen. Det betyder att vid det så kallade ”klippet” skall stången aldrig komma ifrån kroppen (vanligt misstag är att man slår ut stången)

*Träna gärna komplement till ryck, exempelvis ryckdrag eller ryckmark. Men tänk på att ett ryckdrag inte skall ha för tung belastning då det skall vara likadant som ett ryck förutom att du inte går under stången.

Här är 3 ryck på 90 kg från förra månaden:

 

 

 

 

 

Sammanfattningsvis kan man säga att rycken är roligt, spännande, fantastiskt men ändå svårt.