”Why do all good things come to an end”

Lägret är slut, jag har lämnat Halmstad för denna gång och sitter nu i min lägenhet i Kalmar tillsammans med min finaste Heia, bara Joel som saknas. Jag borde väl egentligen bara slänga mig i soffan och pusta ut efter en hel vecka med tio tuffa träningspass. Jag borde väl klaga på att jag har trötta ben och känna mjölksyran komma ifatt mig så fort jag tar ett steg framåt. Men inte denna gång, jag känner mig väldigt pigg i kroppen och längtar tillbaka till lägret för att träna ännu mer, ännu hårdare och få fler utmaningar som jag kan fajtas med. Jag kommer sakna mina allra bästa träningskamrater, dom som ger mig inspiration, dom som får mig att klättra ännu högre och dom som får mig att skratta så att jag får ont i magen. Ni är bäst och tusen tack till ett otroligt bra läger! 

Idag och framåt gäller det att jag ska spränga mina gränser, upp till en högre nivå psykiskt.   Jag måste ta bort alla begränsningar och lyfta mig själv till nästa level, upp till min fulla potential. Jag vill ha en känsla som är totalt utan gränser i min lyftning. På dagens träning som var den sista i Halmstad skulle jag upp och göra max-tvåor i ryck. Jag gick upp till 85 kg som jag klarade och höjde till 88 kg som jag också klarade. Därefter ville coach att jag skulle ta 90 kg. Jag trodde verkligen inte på mig själv att jag skulle klara det, men det gjorde jag, helt sjukt! Jim Gyllenhammar alltså, han som rubbar all min balans, han som vet min potential, han som hjälper mig att spränga gränserna och får mig att bli helt förvånad. Han är grym och hoppas att han står ut med mig i många år framöver!

Avslutar detta inlägget med en film på ryck bock ovanför knä 95 kg: