Idag är det en vilodag, bara några promenader. Det har hittills denna vecka blivit 9 träningspass, 4 st kortare allmänfyspass och 5 st lyftarpass. Imorgon är det simning på schemat så det blir totalt 10 pass, känns bra!

Trots att det är en vilodag berör det ändå mitt satsande inom idrotten. Att vara en elitidrottare innebär bland annat att ständigt söka efter formen, att behålla sin form och att inte förlora den. En vilodag i veckan är nödvändigt för att hitta formen som man söker, ett tillfälle för att kroppen, musklerna och psyket ska kunna få en ärlig återhämtning. Jag vet själv att jag strävar efter så många träningspass i veckan, rädd för att gå miste om sin chans att kämpa för att bli bäst. Då är det skönt att ha coach Jim till hands, som säger åt en hur betydelsefull en vilodag är efter mina 9 pass på 5 dagar.

Att vila är en del av satsningen, även fast det låter bortskämt. Jag och andra elitidrottare strävar efter så bra träningspass som möjligt. Vi är ute efter perfektion och resultat vilket kan gå miste om inte kroppen både fysiskt och psykisk får en dag off. En vilodag för mig förebygger även misslyckande. Med detta sagt menar jag inte att jag aldrig misslyckas, för det gör jag. Vi är människor och de både lyckas och misslyckas inom allt i världen.

Under den här vilodagen kan jag inte ta en roadtrip och bege mig ut på ett stort event eller äventyr som kanske avslutas med festande. Det innebär dålig kost, mindre sömn och att vara aktiv hela dagen. Jag är en 24timmars elitidrottare och behöver en lugn vilodag för att få min återhämtning. Fortfarande fokus på bra kost, rätt mängd sömn och inte så mycket aktivitet som gör en trött. Det är väl på både gott och ont att vara en 24timmars elitidrottare. Jag får offra mycket i livet som andra inte har förståelse över. Men de som saknar förståelse över mitt satsande kan jag inte lägga energi på eftersom de inte är intresserade av att vara en del i min resa. Det gäller att omringa sig av människor som lyfter en och inte trycker ned en även fast de kanske gör det omedvetet. De som blir lidande i min satsning är mina vänner och familj . Men de som är mina riktiga vänner är införstådda med vad jag gör. Jag hoppas att de förstår att detta gör mig lycklig och att en elitsatsning inte varar för evigt. Jag hoppas även att de förstår att de är viktiga för mig, utan er hade jag varit chanslös!

Jag hade ingen lång sovmorgon idag, jag måste upp i rimlig tid för att äta frukost. Om jag sover till lunch förlorar jag 2 måltider som är otroligt väsentliga i mitt idrottande. Jag är medveten om hur mycket mat jag måste få i mig och jag är medveten om att maten kommer att vara en av mina största motståndare. Det är i sin tur en stor press för mig, att ständigt vara mätt och att alltid tänka på kosten. Jag måste vara noggrann med att få i mig tillräckligt med kalorier eftersom det påverkar träningen mer än vad man kan tro. Vissa dagar kan jag bli så sjukt nöjd över dagens kalorimängd och att jag faktiskt lyckas att vara ständigt mätt, men på kvällen är det dags att gå och lägga sig och inser att det är samma dag imorgon med. Kosten, den jobbiga kosten kommer ständigt att vara en kamp. Speciellt när jag har en vilodag, då är det extra lätt att äta mindre och mer godis och kakor. Så trots att jag har en ”vilodag” fortsätter arbetet mot att kämpa mot toppen.