Jag hade packat ned träningskläderna ifall jag skulle känna mig kryare efter skolan. Visst mår jag bättre men inte tillräckligt kry för att ge sig an ett tungt träningspass. Så träningskläderna fick helt enkelt ligga kvar orörda i väskan.

Väl hemma blir det soffhäng med hunden tillsammans med en varm kopp te. Denna gång blev det en mugg från U23-EM från Tallinn när jag tog ett silver och 2 brons.

U-23 EM, Riktig rolig tävling och min största merit någonsin! Att stå på pallen med svenska flaggan på ett så stort mästerskap var något helt unikt, något där känslan var helt utan gränser. Något som jag kände mig stolt över. Jag förstod inte vad som hade hänt eller skett tills de hängde de tunga och stora medaljerna runt mitt huvud. Då förstod jag, då började det på riktigt. När prisutdelningen sedan var över hade jag en konstig känsla i kroppen. Jag visste inte riktigt vad de var till en början och har grubblat över denna känsla i 3 månader snart. Men nu vet jag, jag vill upp på pallen igen!